sofiahalland

I morgon drar vi till Kelowna för minisemester och på söndag besöker vi en nyfunnen väns famil i Vernon för Thanksgivingmiddag med kalkon och allt. Är grymt peppad för det är min första Thanks giving ever :) är dock nervös för att prata såmycket engelska och att jag inte kan uppföra mig på Kanadensikt maner :)  Ja jagvet skittöntigr men i sverige vet man ju de sociala koderna ( ehhhh tror jag iaf. om jag inte kan det är jag åtminstonde lycklig ovetande om mina brister) men här har jag ingen aning. Jag menar jag vet. Inte ens hur man firar Thanks giving det enda som dyker upp i skallen är "kalkon" :) kanske får läsa på lite.

 

Jag är grymt nöjd över att jag fått träna min engelska såmycket. Är så skönt att våga nu och att det kommer mer naturligt. I början var det ju som att slängas flera år tillbaka i tiden när jag kämpade med talet efter stroken. Nu kämpar jag med talet efter stroken fast på engelska. Svårt att förklara känslan om man inte upplevt den själv svårt att hitta förklarande ord så andra kan förstå. Iaf är jagså grymt glad att det känns så mycket lättare. Jag är faktiskt stolt över migsjälv. Vet att andra kanske hade tagit sig längre men för mig är det stort.

 

Säger bara Roadtrip med älsklingen yaaaaaaaay!!!

 

:)